Jag kommer att tjata om detta tills något händer. Tills någon som kan vara jag själv gör något av tankarna om en rättighetsrörelse för autister. Detta är inte min idé egentligen. Mer som en strömning i en bubblande och sakta växande autistisk kultur. Bakom ligger att jag läst om Autistic Self Advocacy Network i USA. Om hur STIL med flera drev fram LSS-reformer på 90-talet. Och genom diskussioner på twitter, med Eremitpurpur och Lawtistic bland andra.
Inget gör mig mer hel än att känna mig som en del i kraften bakom den autistiska kulturen!
I alla fall jag vill göra det jag kan genom att skriva om ämnet så länge. Men vad ska det vara bra för då?
Jag drömmer om en förening som kan stärka våra röster. Att vi kan göra oss hörda och försvara oss när det behövs.
Jag drömmer om ett forum för kulturellt utbyte, där var och en kan få göra sin grej. Där kreativitet är målet inte prestation.
Jag drömmer om att vi skulle kunna hjälpa varandra till meningsfullhet. Att får göra något som känns rätt för oss. Att få känna sig hel.
Jag drömmer om ett nätverk för nevrodiversiva föräldrar att stötta varandra. Att tillsammans möta utmaningar. Samhället lyssnar inte på oss. Kan vi lyssna på varandra?
Det var lite uppslag från mig om vad jag önskar fanns.
neurodiversiv 